Rakubränt
Om raku.
Raku är en gammal keramisk tillverkningsmetod med ursprung i 1500-talets Japan. Enligt traditionen var det den förste raku-mästaren Chojiro från Korea som kom att skapa de första teskålarna för teceremonier i Japan. Är du intresserad av att prova på Rakukeramik kan du kontakta mig.
Rakubränning
För att bränna raku behöver man en behållare eller ugn, baljor eller kärl med sågspån, vatten att svalna av godset med och svinto eller liknande att putsa föremålen med efter bränningen. Ugnen kan se ut på flera olika sätt och vara ett isolerat oljefat eller byggd av lecablock. Ugnen värms upp av gasol eller vedeldas. Föremålen ska vara skröjbrända innan för att klara av den snabba och våldsamma upphettningen. Efter glasering sätter man in föremålen i ugnen och värmer upp dom till ca 900-1000 grader. När ugnen nått 900-1000 grader tittar man in i ugnen om glasyren smält ut. Detta brukar ta ca 15-20 min. När glasyren är klar lyfter man ut föremålen med en tång.
Man kan sedan välja att strypa syretillförseln till föremålen s. k reduktion vilket påverkar leran och glasyren så att det kan bli metalliska effekter i glasyren. Reduktionen hindrar metallerna från att oxidera, därmed bildas ett annat färgspektra. Reducerad koppar blir exempelvis rödaktig, medan den i oxiderat tillstånd blir grön. Kraftig reduktion får keramikföremålen att bli metalliska. Själva leran blir grå till svart vid reduktion. Därför blir krackeleringar i glasyren svarta, medan den lera som täckts av glasyren förblir vit under en transparent glasyr (om leran är vit från början). Man kan alltså få turkosa, vita eller gula föremål med krackelyrmönster på, eller metalliska föremål, beroende på vilken glasyr och teknik man använder.